Att odla är att längta...

Karin Boye -  

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Syrenknopp, april 2011

Barnen längtar nog mest efter det som växer och går att äta. Jordgubbslandet är inte stort, men välbesökt av såväl skator som små barn. Får nog täcka det med nåt i sommar så barnen får behålla sina jordgubbar. Smultron har jag också planterat lite här och där i rabatterna. Barnen springer runt och letar och kollar i alla gömmor ifall det finns något litet smutron att stoppa i munnen.

Kommer ihåg när jag var 10-12 år och grävde ut ett jordgubbslandet bakom mammas och pappas uthus. Planterade några revor jordgubbar där - och så glömde jag bort hela projektet i flera veckor. När jag väl kom ihåg det igen och kollade bakom uthuset - så var hela mitt "jordgubbsland" övervuxet av kirskål och nässlor...